Vallning
Text från Maud Grönberg, Kennel BorderBell.

Vallningen är i grunden ett jaktbeteende, att jaga i lag, kan man säga. I hundarnas genuppsättning finns detta beteende kvar, men även hos oss människor. Sedan flera generationer tillbaka har vi bytt ut jakten efter mat i skogen till att jaga reapriser i storköpen. Vi har förträngt vår jaktteknik och balansbeteende. Därför tar det längre tid för föraren att lära sig vallning jämfört med vår hund.
I vallningen är det samarbete som gäller, vi måste lita på hunden. Det är hunden som vet bäst, vår uppgift är att styra arbetet, inte genom att bestämma, utan genom ökad kunskap, samarbeta bättre med hunden.

Att en hund har vallningsinstinkt innebär inte att den automatiskt kan valla så att den kan användas i vallningsarbete. Detta beror på att vi som människor har synpunkter på hur vi vill ha arbetet utfört. Vilket i sin tur beror på hur vi håller våra husdjur. Det beror också på hur rollfördelningen är mellan hunden och hundföraren. För att hunden skall kunna användas i vallningsarbete måste den alltså tränas. Eftersom hunden lär sig valla betydligt fortare än människor, behöver matte/husse tränas ännu mer!

Man behöver inte, som många tror, ha egna får för att valla. Lika lite som man behöver ha egna jaktmarker för att träna apportering med sin fågelhund eller ha egna ruiner för att utbilda hunden till räddningshund. Man går kurs för att valla.
Jag försäkrar att det finns så mycket att lära sig, både för hunden och föraren, att man aldrig blir färdigutbildad. Man kan fortsätta att gå kurs, år efter år om man vill. Dessutom finns det djurägare som tar emot hundar och förare för träning. Ibland kan man till och med hyra en stuga på gården och ha några dagars vallningssemester med hela familjen. Vallning är nämligen en aktivitet som är synnerligen lämplig om man vill göra något tillsammans med familjen.
Det är roligt att titta på, även om man själv inte ägnar sig åt vallning eller någon annan hundsport, det är ett bra tillfälle för en pick-nick och omgivningarna erbjuder ofta andra spännande aktivieter för barnen. Det går också utmärkt att valla andra djur än får. Förutom nötboskap som är relativt vedertaget i Sverige, kan man valla ankor och gäss.

Ibland hör man att det skulle vara djurplågeri att "väcka vallningsinstinkten" hos hunden om man inte kan erbjuda daglig vallning.
Om vi går tillbaka till resonemanget om att vallning bygger på jaktinstinkt, så innebär all aktivitet som bygger på jaktinstinkten på att vi tillfredställer jaktbehovet hos hunden Ett behov som redan finns. Att tillfredställa jaktbehovet hos vår hund, kallar vi ibland för jakt kompensation. Vi vill inte att hunden skall jaga på "egen tass". Antingen försöker vi förbjuda det, vilket är lika rationellt som att förbjuda en hungrig att äta, eller så kompenserar vi det med aktiviteter som tillfredställer jaktbehovet.
Det kan vara spår, sök eller, varför inte, vallning. Det är knappast värre att börja valla med hunden för att sedan sluta, än vad det är att sluta med något annan sysselsättning som hunden upplever som betydelsefull. När vi slutar med något, vad det än är, som hunden tycker är en meningsfull uppgift, så berövar vi den något som är viktigt. Vare sig det är spår, sök eller vallning.