Det är ett år sedan den 26/1 som mamma och jag hämtade Timmy och Tessa på Arlanda.
Känns som igår. Året har gått så otroligt fort. Jag kommer ihåg när jag skickade iväg en intresseanmälan på Tessa.

Denna ljuvligt söta lilla tik som så många andra irländska hittehundar hade en tragisk historia. Det tog mig ungefär två år att genomföra det som jag tänkt på sedan min 16 åriga Border Collie tik dog. Efter några dagar ringde Anna K upp och det kändes ännu mer rätt med Tessa. Vad jag hade missat fullständigt var att Tessa hade en bror, Timmy. Tydligen hade de aldrig varit ifrån varandra och tanken var först att de skulle placeras ihop. Mamma tyckte det lät hemskt att Timmy skulle stanna kvar på Irland och vi skulle minsann hitta ett hem till honom i vår vänskapskrets..... vilket inte var så lätt.
Helt plötsligt så skulle jag vara jourhem till honom för inte gick det att han stannade kvar. Hembesök gjordes och helt plötsligt så stod det två nyinköpta korgar i sovrummet bäddade och klara. Ja Timmy skulle ju bara vara jourhund men det är klart att han ska ha en korg, halsband med namnbricka osv. Dagen som vi så länge hade väntat på hade äntligen kommit.
En lång resa från Varberg till Arlanda och helt plötsligt satt vi utanför grinden och väntade tillsammans med NNL hunden Kims matte. Vi tjattrade i munnen på varandra och var så nervösa. Anna K som tog hand om kontrakt var lugnet själv men skrattade nog en del åt oss.
Så kom alla burarna rullande in och vem ligger på rygg viftandes på svansen om inte Timmy.
Han "poppar" ut ur buren som en champagnekork och pussar mig på munnen och försöker samtidigt äta kyckling. Kärlek vid första ögonkastet och någonstans där säger jag till Anna. "Du har inga riktiga kontrakt med dig?" Jag hade ju "bara" skrivit under jourhemskontraktet.

Tessa som är en blyg tjej tyckte att det var bäst att stanna kvar en stund i buren. Inte riktigt lika lättflirtad som sin bror men efter en stunds lockande med kyckling så kom även hon ut.

En lång resa hem där jag satt i baksätet och mest gosade med hundarna och sa till mamma att jag hade de finaste hundarna i världen.
Stackars mamma..... för jag sa nog det minst en gång i timman den närmaste veckan eller två och det håller än !

Timmy har blommat ut till en kaxig och tuff herre. Han har hela tiden varit den av hundarna som skött kontakten med människor och skyddat Tessa. Han var mager när han kom och har gått upp sex kilo och är nu välmusklad och fin. Han är en dröm i lydnad och agility. Han är mycket känslig och vill alltid göra rätt. Han går sällan på koppel och lär sig fort olika kommandon. Nästa projekt är att börja valla.

Tessa är en gostjej som helst stannar inomhus om hon får välja. Hon älskar att vara med människor men vågar sig sällan fram till främlingar. Det tog ungefär ett halvår för henne att vifta på svansen och då ska det tilläggas att hon är en mycket matglad dam. Hon älskar att busa i havet och gnyr så fort vi tar vägen till stranden. Hon blir tuffare för varje dag som går och agilitybanan älskar hon. Tessa ska även hon gå vallningskurs till sommaren.

Jag har aldrig mött två hundar som är mer snälla och rara mot varandra än Timmy och Tessa. De kan dela korg och leksaker och skyddar varandra i alla lägen. De är underbara mot andra hundar och går alltid lösa. De är friska och sunda hundar. Jag kan inte annat än att säga att de två syskonen från Sligo som kallades tiken och hanen är fortfarande de finaste hundarna i världen.

Jag kan inte annat än att tacka NNL för deras otroliga arbete för hundarna på Irland men även för oss människor i Sverige. Jag vill också tacka min mamma som gjort det möjligt att ha Timmy och Tessa genom att hjälpa mig på alla sätt och vis.

Hälsningar
Lesley, Timmy och Tessa i Varberg