18 december 2002

Åsas reseberättelse

Ungefär tre veckor före avresan kontaktade vi Michelle på AerLingus, som skulle boka flyget åt oss. Så långt var allting frid och fröjd, det fanns gott om platser och priserna var låga. Vi preliminärbokade varsin biljett, men tyvärr kunde inte BA konfirmera att hundarna kunde åka och vad det skulle kosta per kilo förrän tidigast 12 dagar före avresan.
Så vi väntade...och väntade...och väntade lite till.
Den dagen vi SKULLE ha fått besked var inte Michelle på jobbet, så vi fick vänta tre dagar extra. Alla höll tummarna allt vad vi kunde, och Michelle ringde till slut på måndagen och sa att vi FICK ta med hundarna MEN...

British Airways har en extrakostnad på £150 (ca 2000kr) PER BUR, bara för att hantera burarna. Detta var oavsett vikt, så även min lilla kattbur som väger 2kg skulle kosta lika mycket som den största greyhoundburen...
Det skulle sedan kosta ca Ϋ12/kg för hundarna+bur, så hela resan skulle gå på över 20000kr. Inte en chans att vi hade råd med det!

Vi fick börja om igen...
SAS trasslade, de visste inte vilket plan de skulle flyga med, i ena stunden sa de att de KUNDE ta hund, i nästa sekund gick det inte, i nästa var de inte säkra... Vi bokade slutligen med FinnAir, som flyger via Manchester. Vi skulle åka med AerLingus från Dublin till Manchester och sen FinnAir till Stockholm. Äntligen kunde vi andas ut...eller kunde vi det?
Nej! AerLingus sa NEJ till att ta hundarna! De gav ingen anledning, oavsett hur vi försökte så kom det tillbaka med avslag.
Det var nu torsdag, mindre än en vecka tills vi skulle flyga, och vi började bli desperata!!

Från FinnAirs sida var det inga problem, de kunde ta hundarna från Manchester till Stockholm utan trassel, men hur skulle vi ta oss dit?
Jag började maila runt och försöka få tag i någon som kunde köra oss till Manchester med bil, men det är svårt att hitta någon som har plats för 6 hundar med tillhörande burar!

Inte förrän på fredagsmorgonen när Gillian ringde AerLingus så fick vi veta vad problemet var. Burarna vi hade till de båda greyhoundsen var för stora, de skulle inte gå in genom dörrarna på planet de använde mellan Dublin & Manchester. Vi ringde Gina på PAWS som vi lånade de båda burarna från, och hon sa att hon hade två burar som var mindre och att vi kunde låna dem istället. Vi gav måtten hon angav till FinnAir och de skickade iväg bokningen till AerLingus. Eftersom det var fredag eftermiddag vid det laget hann vi inte få svar samma dag, och sen var det ju helg...inte förrän på måndagen kunde vi få svar.
Och svaret blev till sist JA!! Vi kunde åka med hundarna!!
Jag skulle ha med en kattunge oxå, men henne kunde jag ta i kabinen enligt FinnAir. Buren jag hade var för stor, men de sa att vilken väska eller behållare som helst var ok, så länge den var läck-säker. Jag köpte ett litet akvarium att transportera henne i...

Jag packade och ringde runt till alla familjerna som skulle adoptera hundarna och meddelade tid och plats för ankomsten, ringde till de olika rescue centrena där hundarna fanns och fixade med de sista förberedelserna (skurade burarna och sammanställde alla nödvändiga papper).

På tisdagmorgonen klev jag upp klockan 6.30 efter att ha sovit ca 2 timmar, och lyckades efter många om och med få tag i en taxi för att åka till järnvägsstationen. Min mobiltelefon hade slut på batteri och min batteriladdare var trasig. Jag fick låna grannens telefon!
Min egen hund Yakima skulle med mig upp till Naas där hundvakten Amanda skulle hämta henne, så det var mycket att packa ihop. Även lilla Ginga, kattungen, packades in i sin lilla bur.
Taxin kom klockan 9.45, och så for vi till järnvägsstationen.
Väl där packade jag in Yakima i sin resebur och släppte in Ginga i samma bur, de är goda vänner och kunde gott ha sällskap av varandra på vägen.

Ruth från West Cork Animal Welfare Group kom och lämnade Bubbles & Tigger som även de fick krypa in i sina burar, och sen hjälpte Ruth mig att lasta på dem på tåget. Vi var på väg!!

I Cork var det soligt och fint väder, frostbitet gräs och lite småkyligt, men ju längre norrut vi kom så försämrades vädret.
När vi kom till Kildare var det blåsigt och molnigt, jag fick stå där i en timme och vänta på tåget till Sallins där Gill skulle hämta mig. Jag passade på att låta hundarna gå ut och sträcka på benen och kissa, och pratade med en underlig dam som precis fått en liten schäferkorsningsvalp i julklapp... Valpen var ca 10 veckor gammal och hon var övertygad om att den inte skulle bli större, för det hade "uppfödarna" sagt till henne! Jag försökte förklara för henne att valpar växer tills de är ett år gamla, men hon vägrade lyssna. Jag är säker på att valpen kommer att hamna i en dog pound eller bli avlivad inom 6 månader...

Till slut kom jag till Sallins, och fick vänta i ca 45 minuter på att Gill kom och hämtade mig. Hon fastande i trafiken, det var långa köer. Samtidigt som Gill anlände så kom även Amanda som skulle hämta Yakima.
Vi beslutade att Gill skulle ta Tigger, Bubbles & lilla Ginga i sin bil medans jag & Amanda åkte till PAWS för att hämta reseburen som Grainne skulle flyga i. När de kom ut med buren tyckte jag att den såg väldigt stor ut, och frågade om det var rätt bur, och Gina sa att det var den hon gett oss måtten för.
Vi lastade in buren, och åkte hem till Gill där det blev totalkaos!
Hon har fyra egna hundar, 3 labradorkorsningar och en shihtzu, plus att hon haft hand om Grainne de senaste 2 veckorna efter att hon kastrerades. Nu kom även Bubbles, Tigger & Yakima, och små valparna Aoife & Seamus!

10 hundar i ett kök...det blev lite kaosartat ett tag, valparna busade runt som tokar men det blev aldrig något bråk!
I samma veva ringde jag Mia, som meddelade att AerLingus vägrade låta kattungen Ginga flyga! Hon fick inte åka i kabinen på deras plan, och de vägrade låta hundar & katter åka samtidigt i lastutrymmet.
Så...Amanda fick ta med sig både Yakima & Ginga hem, de fick fira jul där. TYPISKT!!

Efter att Amanda, Kima & Ginga hade åkt sänkte sig lugnet över köket. Hundarna somnade en efter en och det blev riktigt behagligt!
Vi gick än en gång igenom alla papprena så att allt var klart för resan och inget saknades. Sen lastade vi in burarna i bilen, och åt kvällsmat. Vi var båda för nervösa för att gå och lägga oss förrän vid 11.30 på kvällen, och det tog lång tid för mig att somna. Bubbles sov tillsammans med mig i sängen, och hon snarkade inom 2 minuter!
Själv somnade jag nog vid 12-tiden.

Klockan 3 knackade Gill på dörren, dags att stiga upp! Bubbles gav mig en blick som sa "Är du galen? Det är mitt i natten!" och kröp under täcket. Jag fick bära ut henne i köket.
Alla hundarna gick ut i trädgården och kissade, även de små valparna, som fick MASSOR av beröm!
Sen lastade vi in alla "resenärerna" i bilen och körde mot Dublin Airport. Det var väldigt trångt, men det gick. Vi stannade till i Castleknock hos Mia vid 5-tiden och lämnade av Seamus & Aoife som skulle åka dagen efter tillsammans med Mia & Kaliska, och sen styrde vi än en gång kosan mot flygplatsen.

Väl där fick vi många underliga blickar då vi lastade ut hundarna och satte in dem i burarna. Tigger hade spytt i sin bur under bilfärden så vi fick städa ur den och bäddade sen burarna med tidningspapper och lakan. Grainne sträckte ut sig i sin bur med en gång och somnade, Tigger & Bubbles åkte i samma bur och sov snart de oxå.
Vi gick till AerLingus-disken och hämtade ut min biljett, och sen checkade vi in hundarna. Gubben i incheckningsdisken såg mycket fundersam ut men sa till slut att vi skulle betala övervikt för 25 kg (hundarna vägde ca 70kg sammanlagt!), men att vi var tvungna att hämta ut hundarna i Manchester och checka in dem igen (och betala igen).

Vid 6-tiden kom en man och hämtade hundarna och tog ner dem till planet för att lasta dem, jag sa hejdå till Gill och gick för att borda planet. På väg ut till flygplanet fick jag se att Grainnes bur fortfarande stod och väntade på att lyftas upp på planet, och tänkte "Hoppas bara att inget är fel!".
Jag satte mig tillrätta i mitt säte men 2 minuter senare kom en flygvärdinna och bad mig följa med henne, det var något problem med hundarna...

Det visade sig att buren som Grainne satt i, den vi lånat från PAWS, var för stor. Den gick inte att lasta in i planet, den gick inte in genom dörren på något håll!! Så det var bara för oss att kliva av planet, lasta ur hundarna och min resväska, och gå tillbaka in på flygplatsen.
Medans hundarna väntade nere hos Cargo i lugn och ro så rusade jag och en kille från AerLingus runt och försökte hitta någon som kunde hjälpa oss att boka in mig på ett annat plan, och ta reda på vad det var som var fel.
Vi hade ju gett dem måtten för burarna och de hade sagt att det var OK, så hur kunde det nu bli som det blev?

Trots att AerLingus gjorde allt de kunde för att hitta en ny flygtur för mig så lyckades de inte. Vi fick vänta tills Frank från FinnAir (som bokat flyget åt oss) kom till jobbet vid 9.
Jag fick ringa Mia & Gill och berätta vad som hänt, och sen var det bara att vänta... Klockan 9 kom Frank, och jag fick följa med upp på hans kontor. Jag anade redan då att felet låg i att Gina gett oss fel bur, och mina aningar bekräftades då gubbarna nere i Cargo mätte buren och det visade sig att buren hade samma mått som de burar som AerLingus hade sagt NEJ till från första början!
Mia ringde Gina och frågade varför det blivit som det blev, och hon kom bara med bortförklaringar. Hon försökte få det till att allt var AerLingus fel, att de KUNDE ta större burar, de ville bara inte hjälpa oss...men så var det ju INTE!

Frank lyckades ta reda på maximum-måtten som AerLingus kunde ta, och Gill satt och ringde runt till varenda rescue center inom 10 mils radius från Dublin för att kolla om någon hade en bur som vi kunde låna, men den enda som hade burar i rätt storlek var Bernie på Dog Rescue Ireland, och en av hennes burar var i Kerry medans den andra var utlånad...till Gina på PAWS!

Gill lyckades dock hitta en djuraffär i Blanchardstown utanför Dublin som hade en bur i rätt storlek i lager, och åkte dit och köpte den. Ϋ240 fattigare körde hon sen till flygplatsen för andra gången den dagen, och vi hjälptes åt att sätta ihop den nya buren och flytta över Grainne.

Under hela dagen var personalen på FinnAir helt UNDERBARA!
De turades om att vakta hundarna så att jag kunde gå och köpa något att äta eller ta ut hundarna på kissrundor, och de lyckades ordna så att jag kunde åka med ett eftermiddagsflyg till Sverige istället.

Slutligen snackade Frank med en av cheferna på AerLingus och ordnade så att jag bara behövde betala för resan mellan Manchester & Stockholm, och bara för 30kg istället för 70!

Klockan 13:00 checkade jag än en gång in, och efter att ha vinkat av hundarna än en gång så gick jag upp till restauranterna på andra våningen och träffade där Michelle från AerLingus (som vi bokat med i början). Vi satt och pratade tills det var dags för mig att gå till mitt flyg, men jag blev inge lugnare för det!

När jag kom till min gate gick jag direkt fram till första flygvärdinnan jag såg och frågade om mina hundar lastats än! Hon sa att hon inte var säker, men hon skulle ta reda på det. Inget hände...10 minuter senare frågade jag en annan man, och han sa även han att han skulle kolla upp det hela. När jag klev på planet hade fortfarande ingen gett besked om hundarna, och jag frågade två gånger till innan de kom och sa att hundarna var lastade och allt var i sin ordning. PHU!!

Väl framme i Manchester stressade jag upp mig igen, då det tog nästan en halvtimme innan hundarna kom ut. Jag fick sen springa till Departures, det var jättesvårt att hitta och ingen jag frågade visste vart jag skulle gå. Till slut var den en man som arbetade på flygplatsen som ringde några samtal och fick reda på att FinnAir flög från Terminal 3 (som var utmärkt British Airways & domestic (inrikes)!!), och det var i helt andra änden av byggnaden!

Mannen var helt underbar, han grabbade tag i Grainnes bur och följde mig hela vägen till Terminal 3, där han såg till att jag kunde gå före i kön och checka in. Sen tog en dam från FinnAir över och hjälpte mig med hundarna så att de kom dit de skulle, och jag fick springa till mitt plan.
De andra passagerarna hade redan börjat borda planet när jag kom dit, men jag vägrade gå på förrän jag hade sett genom fönstret att hundarna var lastade! Så fort jag satte mig i min stol sköljde tröttheten över mig, och jag somnade strax efter att planet lyft.
1,5 timme senare vaknade jag då vi närmade oss Arlanda, och blev nervös igen. Tänk om inte familjerna var kvar!!
Frank hade ringt FinnAir i Stockholm och bett dem informera om att jag var sen, men tänk om de som skulle ha Grainne inte kunde vänta? De skulle ju flyga hela vägen till Umeå, tänk om det inte fanns fler flyg!

Stressen la sig något när jag kommit in i ankomsthallen och hämtat ut min väska, och hundarna kom ut de oxå. De mådde bra allihopa, tack och lov! Vi gick igenom tullen och en mycket avslappnad tulltjänsteman tittade igenom papprena och sa "ja det verkar ju bra, gå du bara!".
På andra sidan dörren väntade de nya familjerna, och det blev stort pusskalas!

Grainnes nya ägare var om möjligt ännu mer stressade än jag!
De var tvungna att checka in till sitt flyg senast 21.10, och klockan var nu 21.03!! Det blev till att snabbt som ögat skriva på kontraktet och lämna över vaccinationscertifikat och annat, och sen fick de springa! Tur att Grainne är greyhound, hon springer fort!

Tiggers nya ägare, Anna & Patricia, var helt kära, de kunde inte få nog av sin lilla flicka! Bubbles blev inte heller hon bortglömd även om hennes ägare inte fanns på Arlanda utan hon skulle stanna hos mig tills nästa kväll och flyga med upp till Kramfors där de nya ägarna väntade.
Efter att alla papper blivit påskrivna tog vi en liten promenad utanför flygplatsen så att hundarna fick kissa. Tigger var jätteduktig! Trots att hon måste ha varit sprängkissenödig efter den långa flygresan så väntade hon tills hon kom ut med att kissa. Sen började hon äta snö och busa, med sina långa ben slängande åt alla håll!
Bubbles tyckte bara att det var kallt, hon nosade och skuttade lite i snön med ville INTE kissa.

Efter att ha sagt hejdå till Tigger, Anna & Patricia (och deras "chaufför") så drog jag & Bubbles oss mot terminal 3 för att boka flyg med Skyways till Kramfors nästa kväll.
Jag var vid det laget helt slutkörd, kunde knappt prata klart, men lyckades förklara vart jag skulle. Personalen på Skyways var helt underbara! De ordnade så att jag fick lämna mina väskor och alla burarna på deras kontor över natten, och fixade fram mat och godis till både mig och Bubbles. Jag vräkte i mig min laxtallrik medans Bubbles tuggade i sig potatisarna och gömde laxen under sin filt.
Efter att ha ordnat med biljetterna tog jag mig till SkyCity som har öppet dygnet runt, och hittade en bänk att sitta på. Jag blev tröttare och tröttare men det fanns inte plats att ligga ner sa jag kunde inte somna. Ett tag satt jag och snackade med en kille från Göteborg som skulle flyga till Karibien, och resten av tiden försökte jag fördriva genom att prata med Bubbles, läsa en bok, eller gå fram och tillbaka i SkyCity för att inte somna. Varannan timme gick jag ut med Bubbles, men hon vägrade blankt att kissa, det var alldeles för kallt! Jag fösökte förklara för henne att vi inte skulle gå in förrän hon hade kissat, men efter 5 minuter var hon helt stelfrusen och jag fick ge med mig och vi gick in. Detta upprepades 4 gånger under kvällen och natten... Till slut hittade jag en bänk där det fanns plats att sträcka ut sig, och snart sov jag gott med huvudet på min ryggsäck och ena handen genom gallret på Bubbles bur.

Jag vaknade 2 timmar senare, stel i ryggen och ganska groggy. Bubbles var glad att se mig vaken, och vi tog en liten promenad ute i snön men hon ville fortfarande INTE kissa.
Vid detta laget hade Pressbyrån på terminal 5 öppnat, så vi gick dit och köpte lite frukost. Bubbles fick lite youghurt, som hon glatt slickade i sig. Jag hittade laxfileerna under hennes filt och kastade dem i närmaste soptunna, usch vad de luktade! Sen promenerade vi runt några varv till i SkyCity, som började fyllas med mer och mer resenärer.
Bubbles fick inte gå på golvet, med tanke på att hon inte kissat på snart 24 timmar så ville jag inte riskera att hon satte sig mitt på golvet, utan hon satt på sin filt i korgen på vagnen. Därifrån hade hon utsikt över allt som hände runt om, och alla beundrade den söta lilla hunden! Många kom fram och frågade vad hon var för ras, och klappade om henne, och Bubbles njöt verkligen av uppmärksamheten!

Vid 7-tiden öppnade Internetcafeet i SkyCity, och där satt jag sedan större delen av dagen. Bubbles hade till slut exploderat och kissat ner hela buren, och sen sov hon gott i mitt knä medans jag knattrade på datorn. Jag var ju tvungen att stilla min nervositet på något vis, och dessutom höll chattandet mig vaken trots att jag var helt slutkörd.
Vid 10-tiden gick jag bort till Terminal 3 och hämtade ut mina väskor och burarna från Skyways kontor, och sen ringde jag till Bubbles nya ägare och meddelande vilken tid jag skulle vara i Kramfors så att de kunde komma och hämta lillvovven på flygplatsen. Sen gick jag tillbaka till Internetcafeet och satt där några timmar till...

Klockan ett började jag dra mig mot Terminal 2, och NU var det nervöst! Mia skulle anlända en timme senare med Kaliska & valparna, och jag kunde bara hoppas att hennes resa gått bättre än min! Jag hade ringt henne vid 7-tiden, 10 minuter efter att hennes flyg lämnade Dublin Airport, och då hennes mobil var avslagen räknade jag med att hon kom med planet. Men det betydde ju inte att allt gått som på räls i Manchester!
Strax efter halv två hittade Aoifes nya matte mig, och snart träffade jag även Seamus husse. De lovade att hålla ett öga på Bubbles och mina väskor medans jag gick in till tullen med införelsepapprena för hundarna. Precis då jag skulle gå kom även Kaliskas nya familj. Nu var alla på plats utom Mia & hundarna...huvva vad svettigt!

Det blev en lång väntan i tullkontoret, där var en massa folk i ankomsthallen men inga hundburar syntes till. Så till slut fick jag se Mia komma rusande mot mig i full fart, hon kastade sig runt halsen på mig och sa "THANK GOD WE'RE HERE!!". Vi fick vänta några minuter på att hundarna skulle komma upp från planet, och under tiden berättade Mia att hennes resa gått jättebra, men att hon varit så himla nervös hela tiden pga allt som hände mig dagen innan!

Så kom hundarna upp på bandet, vi tog dem genom tullen, fick papprena påskrivna och kunde äntligen gå ut till de väntande familjerna. Alla var överlyckliga över sina nya hundar som fyllde alla deras förväntningar! Alla papper blv påskrivna som de skulle, och sen åkte alla hemåt, en efter en. Alla utom Bubbles & jag, som fortfarande hade många timmars väntetid framför oss.
Inte förrän 8:30 på kvällen kunde vi äntligen borda planet till Kramfors, och styra kosan norrut. När vi sänkte oss över Kramfors blåste det halv storm, och hela planet gungade oroväckande. I normala fall hade man blivit nervös, men jag tänkte bara "Jaha, nu störtar vi, TYPISKT! När vi nästan är framme och allt!".

Vi störtade inte, och väl inne i ankomsthallen stod min sambo och Bubbles nya familj och väntade. Lillmatte Julia & Bubbles fann varandra direkt, och de sprang runt och undersökte rummet tillsammans medans husse & matte skrev på kontrakten. Sen var det bara att ta avsked av lilla Bubbles och åka hem!
Nog var det lite ledsamt, Bubbles hade verkligen fäst sig vid mig på de tre dygn vi delat på tåg och flyg och gud vet allt, och hon gnällde och drog och ville hellre komma med mig än följa med sin familj, men jag fick stålsätta mig och vi åkte hem till sambons familj i Sollefteå.

GISSA om jag sov gott den natten?
Det var så härligt att krypa ner i en riktig säng, och veta att alla hundarna var i säkerhet hos sina nya familjer som redan älskade dem!